Våren må icke ställas in! Skapande i pandemins spår.

Spring Cannot be Cancelled: David Hockney in Normandie. David Hockney och Martin Gayford, London 2021 Somliga böcker blir jag bara glad av. Det här är en sån. Boken handlar om konstnären David Hockneys liv i franska Normandie där han bott sedan ett par år tillbaka. Tanken med vistelsen där var från början att han skulle undersöka och måla av vårens ankomst i området inför en utställning. Men så kom ju coronan och ställde till det. Därav titeln: Hockney ville verkligen

Hashtag Verkstan Moderna Museet

En fördel med Coronavirusets framfart för många kulturintresserade är ju att webbaserade satsningar har blivit vanligare. Det ger en större spridning av institutionens verksamhet, både geografiskt som över tid. Det är också enkelt att ta till sig informationen eftersom man kan styra själv när man vill ta del av den. Man vet att man har det bekvämt hemma. Det är nära till faciliteter så som toaletter, vattenkranar, kylskåp och soffa. Och en avslappnad själ tar lättare till sig information. Det

Surfa! När omvärlden står på standby.

Aktiviteter för hemmasittare Det är extra tråkigt att hålla sig mer eller mindre isolerad när detta ställts som krav från myndighetshåll. Men förtrösta icke! Det finns olika sätt att fortsätta ta del av det konsten och kulturen. Tack vare den digitala tekniken kan du ta del av museernas samlingar, förkovra dig i det senaste inom forskningen och göra stödköp eller bara njuta av ögonfröjden som hemsidor erbjuder. Häromdagen skrev jag om hur coronaviruset tvingar kulturens giganter att tänka om. Moderna

Skön illusion och bister verklighet i Lu Yangs mandala.

30/8 – 24/11, 2019. Fotografiska museet. Det är inte så lätt att förstå vad den kinesiska konstnären Lu Yang vill med sitt videoverk Delusional Mandala på Fotografiska. Jag misstänker att en hel del försvinner i den kuturella övergången mellan i Kina och Sverige. Det går heller inte att läsa den översatta text till det som sägs i verket. Ändå är det svårt att inte ryckas med. Det hela börjar med att Lu Yang – jag misstänker att det är konstnären

Spillbitar av keramik får nytt liv på Blås och Knåda. Lena Andersson sammanfogar och minns.

Den järvsöbaserade keramikern Lena Andersson (f. 1947) har plockat ihop bitar från sin långa produktion och sammanfogat dem till nya unika objekt. Dessa verk ställs nu ut på Blås och Knåda i Stockholm fram till och med 23:e oktober 2019. Det här är hennes femte separata utställning på det här kollektivet – som hon var med och grundade 1975. Utöver det har hon arbetat med många offentliga utsmyckningar, senast till Karlstads sjukhus.    Återvinning Det ligger helt rätt i tiden

Med naturen som utgångspunkt. Smycken för hylla och kropp.

Touching Silence. Wood and paper. 5–23/10 2019, Konsthantverkarna i Stockholm. De ligger på ett vitt bord inne hos Konsthantverkarna och ser alldeles ljuvliga ut, den ungerska smyckeskonstnären Flora Vagis (f. 1978) smycken och objekt av trä eller papper. Det har organiska former som påminner om att de kommer från naturen och flera av dem har en dominant färg. Grönt, blått, brunt, svart, gult… Här och där återfinns glitter som skimrar svagt i spotlighten. Vissa föremål har bearbetats mer. Ett hål

Med passion för konst

  Det är svårt att inte tycka om den amerikanske konstkritikern Jerry Saltz. Han brinner för konsten och han förmedlar detta intresse på ett lättsamt sätt med mycket humor. Han rör sig runt på scenen med mikrofon i handen eftersom han kopplar ihop myggor med TED Talks vars estetik han säger sig avsky. Han svär. Han blandar in publiken och han utmanar rådande idéer. Konsten är inte linjärt utvecklad utan ser ut som ett trassel av uttryck. Ingen utställning under

Konst, helt enkelt, när Moderna ställer ut sydamerikaner.

Concrete Matters på Moderna museet är inne på sluttampen. För den intresserade finns de sydamerikanska konkretistiska verken kvar till den 13:e maj innan utställningen stänger. Ett sjuttiotal verk från tiden mellan 1930- och 1970-tal, med rötterna i Theo van Doesburgs konkretistiska skola i Paris. Enbart Lygia Papes (1927-2004) installation Ttéia 1, C som återfinns i utställningen, är mycket väl värd en tur till Djurgården. Resten av objekten är ren bonus. Papia sammanfogar det sakrala och det pastorala utan att egentligen