I Corona-karantänens spår tvingas museer och konsthallar anpassa sig till en verklighet som inte liknar någon annan. Än så länge håller en del institutioner öppet medan Nationalmuseum, Moderna museet och Världskulturmuseerna stängt tillfälligt.
En tröst för den som törstar efter kulturellt kapital att drömma sig bort med är att till exempel Moderna museet håller digitaliserade visningar av samlingen. Jättebra. Utvecklingen kanske drivs framåt trots allt?
Surfa till konsten
Jag har skrivit om digitala satsningar tidigare, bland annat om .ART och Google Cultural Insitute och British Museum. Det jag inte förstår är varför man inte gjort det tidigare, särskilt på statliga institutioner med fri entré? Hade inte en utbyggnad av de digitala möjligheterna varit ett sätt att nå ut till fler än de som har möjlighet att fysiskt ta sig till våra gemensamma samlingar? Och dessutom kunna gå in där helt gratis (bortsett från specialutställningar)?
Visst, alla har inte tillräcklig internetuppkoppling. Men fler än de som har möjlighet att promenera in i lokalerna. Visst, det kostar med digitala satsningar. Men det gör även underhåll av lokaler, personal på plats och säkerhet kring konstverken. Visst, ingenting går upp mot att se verk på plats. Men alternativet att inte kunna se dem alls är inte tilltalande.
Gratis visningar
Och visst har Nationalmuseum många objekt tillgängliga i sin digitala satsning som finns på deras hemsida. Samtidigt är det något annat att få dem satta i sammanhang, till exempel via en guide. Självklart finns där ett motstånd till berättande kring konst. Jag är inte en av dem. Mitt kulturella arv hemifrån är inte tillräckligt insatt i det här som någon som vuxit upp med unika högstatusverk på väggarna. Och man kan välja bort beskriven kontext, förklaringar och paralleller. Men man kan inte lika lätt välja till det om man inte har den kunskapen med sig som betraktare. Därför är det bra att institutioner som Moderna museet håller visningarna digitalt klockan tolv på vardagar. inspelningarna finns sedan tillgängliga i ett dygn, så ingen måste sitta på plats vid ett specifikt klockslag.
Den som har tur att vara frisk och ha tid, kan fortfarande se Bonniers konsthalls utställningar eller gå på mindre gallerier och showrooms runt om i staden. Och framför allt stötta småföretagare inom hela konst och kulturbranschen. Själv håller jag mig hemma med en helt vanlig förkylning och browsar vidare i det digitala utbudet.