Skip to content

Kvinnor i en mansvärld. Ett fragment.

Äntligen har jag kommit iväg till Nationalmuseums utställning Kvinnliga pionjärer på Kulturhuset i Stockholm (visas 4 december 2015-14 februari 2016). Det är vardag och jag trängs med äldre besökare som närgående beskådar föremålen med igenkännande utrop. En äldre kvinna tycker att utställningen är mycket bra, med stark betoning på mycket. Jag tycker också att den är bra, även om dekoren är en aning grovhuggen och signalerar åtstramad budget. Eller ska de råa masonitpodierna symbolisera de packlårar dessa kvinnor hänvisats till alltsedan efterkrigstiden? Då är det istället snyggt genomtänkt symboliskt. Trots sin starka ställning under mellankrigstiden har de raderats ut från historieskrivningen och placerats i arkiven. Utom några få undantag tänker jag, som också hör andra påpeka att Estrid Ericson är jättekänd och själv har jag Louise Adelborgs klassiker Swedish grace i köksskåpen. Alla sanningar har undantag, kanske. På senare tid har tack och lov de kvinnliga formgivarna fått en revival som självklart alltid kan bli större.

 

”Men varför står det om de är gifta”, utbrister en kvinna och konstaterar torrt att det skulle det väl aldrig göra om de varit män. Men kanske finns det en tanke med detta. Var det inte viktigt långt fram på 1900-talet att kvinnor nästan kröntes med kvinnlig duglighet genom att de valdes till gemåler? Eller är det nu jag som tänker tokigt? Och hur påverkades deras livssituation av ett giftermål? Kunde de fortsätta arbeta om de gifte sig? Några kunde uppenbarligen det, andra förblev singlar. Det skulle kunna säga något om ekonomi- och familjepolitik och de enskilda kvinnornas inställning till det hela, men här dyker inte Nationalmuseum ner djupare i ämnet. Kanske står det något i utställningskatalogen som jag missade att köpa? Jag minns dock inte att det fanns några sådana resonemang i själva utställningen.

 

Det är spännande att reflektera kring titelvalet kvinnliga pionjärer. Att det inte fanns motsvarigheter till dessa tidigare lämnas underförstått, besökaren förväntas köpa konstaterandet rakt av. Var det så? Fanns det ingen kvinnlig designer före dessa? Och varför dyker de plötsligt upp där i mellankrigstiden? Är det krigets följder som gör det? Männen tvingades ut i krig och luckor uppstod där kvinnor fick hoppa in? Ville de det? Och varför försvann kvinnorna efter andra världskriget? Visst, en förklaring ges; modernismens herravälde förträngde den kvinnliga insatsen och krönte återigen det manliga geniet. Men vissa kvinnor hängde kvar, som Estrid Ericson och Louise Adelborg – hur klarade de av att göra det? Även Sylvia Stave fortsätter att vara verksam efter 1945. Förmodligen hjälpte det inte att den ekonomiskt oberoende och orädde Anna Petrus dog 1949 samtidigt som männens tillbakamarsch från kriget gjorde att de med största sannolikhet återigen hade första tjing på alla arbetsplatser.

 

Det är verkligen synd att så många kvinnor med ruter i och kämpaglöd försvinner i skapandet av den västerländska världsbilden. De har ju alltid funnits och finns runt omkring oss hela tiden – om så ”bara” i hemmets lugna vrå, på förskolan eller i konstvärlden. Kvinnor uträttar stordåd lika ofta som män – de som tas upp i kanon blir som något slags bevis på kvinnlig oduglighet där enbart ett fåtal har förmågan – men hur ofta händer inte dessa insatser inom områden som inte räknas som betydelsefulla i sviterna av modernismens hegemoni? Hur ofta ses inte de kvinnliga bidragen som undantag i en anda av ”ja, men det var ju bara för att männen tvingades bli soldater”? På det viset är det kanske bra att Nationalmuseum inte gör för stor sak av detta.

Gå och se. Genast.

Anna Petrus, Plunta i form av stiliserat lejon, 1923-25, tillverkad vid Herman Bergmans konstgjuteri samt Lejon, 1926, tillverkad vid Svenskt Tenn AB. Anna Danielsson/Nationalmuseum.
Anna Petrus, Plunta i form av stiliserat lejon, 1923-25, tillverkad vid Herman Bergmans konstgjuteri samt Lejon, 1926, tillverkad vid Svenskt Tenn AB. Anna Danielsson/Nationalmuseum.
Published inKvinnliga pionjärerNationalmuseumUncategorized

Be First to Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *