Skip to content

Månad: mars 2016

Jag har världens största galleri.

  Finns det verkligen någon nytta med konst, brukar en gammal retorisk fråga eka genom media. Svaret varierar naturligtvis beroende på vem som får frågan. Den franskfödde konstnären JR (f. 1983) svarar tveklöst ja på den frågan. För honom är konst en nyckel till blottläggande av strukturer, gränsöverskridanden, protester och en väg mot frihet. Han saknar inte självförtroende, på hemsidan deklarerar han att han har världens största galleri. Men det ligger också en hel del sanning i det. 2007 genomförde han och Marco Face 2 Face den olagliga och i mångas tycke helt omöjliga uppgiften att tapetsera muren mellan Palestina…

Läs mer... Jag har världens största galleri.

Gränsöverskridande smyckeskonst på paradgatan!

  Det är spännande att ta del av alla smycken som ställs ut runt om i Stockholm just nu. Tyvärr stängde Hallwylska sin del av utställningen Tjugohundratalsjuveler i Hallwylska palatset med sex stycken smyckeskonstnärer som ställde ut verk skapade med inspiration ur museets smyckessamling, igår, söndag. Men det finns fortfarande många ställen kvar att besöka. Galleri Sebastian Schildt visar objekt av konstnärer som alla har gemensamt att de kommer från andra länder, men av olika anledningar numera är bosatta i Sverige. De flesta är européer med undantag för Aktham Salah kom från Syrien för två år sedan och Pamela Wilson…

Läs mer... Gränsöverskridande smyckeskonst på paradgatan!

Stig in i det heligaste, med Youtube!

Det är fantastisk förmån att få ha en ateljé så här och att få komma hit varje dag och få jobba med det materialet som jag älskar att jobba med säger keramikern Eva Zethraeus (f. 1971) i filmen En kort film om kreativitet. Det är inte svårt att förstå henne tänker jag när jag med Youtubes hjälp följer med henne in i hennes arbetslokal i Göteborg. Det är ljust, vitt och precis så där estetiskt sparsmakat som man föreställer sig att ateljéer är. I filmen berättar Zetrhraeus om sitt arbete med porslinsfigurer och hur hon hamnade där, vilka tankegångar som…

Läs mer... Stig in i det heligaste, med Youtube!

Fantasi och hård verklighet på Fotografiska

Ja, jag vet, alla verkar älskar Fotografiska museet. Själv tycker jag att jag ibland blir lite utmattad av alla bilder som hängs upp men som sällan sätts i något större historiskt eller samtida sammanhang. Är det ett museum eller är det ett gigantiskt galleri? Jag skulle påstå det senare, men det verkar jag rätt ensam om. Och Fotografiska museet själva menar att de är ensamma om att vara en institution för fotografi och den enda satsning som hänt på 70 åt. Det kanske är en sanning med modifikation. Det första Fotografiska museet startade som en separat del av Moderna museet…

Läs mer... Fantasi och hård verklighet på Fotografiska

Allt som glittrar är guld – nästan – på Nationalmuseum.

  I fredags kickade Nationalmuseum igång sitt projekt med smyckekonst 2016 i samarbete med ett antal andra utställare i Stockholm. På ett tjugotal platser runt om i stan går de att se var smyckeskonsten befinner sig idag och vart den är på väg. Tanken är att knyta an till den smyckeutställning som gick av stapeln på Kulturhuset för trettio år sedan. Sammanlagt visar Nationalmuseum 160 objekt under titeln Open Space – Mind Maps, positions in contemporary jewellery, 11/3-15/5 2016, av såväl svenska som internationella konstnärer. Gemensamt för dem är att de tester gränserna för smycken, viljan att provocera och utforskandet av…

Läs mer... Allt som glittrar är guld – nästan – på Nationalmuseum.

Trångt om saligheten på Nationalmuseum

    Det var packat inne på Nationalmuseums utställning Konstnären som pågår till och med den 4:e september 2016. Förutom vi som ville se utställningen på egen hand pågick tre visningar samtidigt som korkade igen passagerna ordentligt. Kanske är det sådant man får ta när entrén är fri? Frågan är i så fall hur ett besök bäst planeras in för att det ska gå att se någonting? Precis som förra sommaren verkar nationalmuseum satsa på säkra kort inför turistsäsongen och det är säkert ett nödvändigt resultat av att lokalen är relativt liten. Samtidigt är det lite tråkigt att se samma…

Läs mer... Trångt om saligheten på Nationalmuseum

Det sjuder av liv i Dansmuseets mörka källare.

Jag går där i utställningen …och natten kom! av Torsten Jurell (f.1951) som pågår på Dansmuseet i Stockholm 4:e februari till 1:a maj, och det slår mig att det inte längre visas några barnprogram med marionetteater. Framför allt minns jag skuggteatern. Varför försvann det? Det var nog inte vanligt på 1980-talet heller men jag minns fortfarande känslan av att ta del av något mystiskt, annorlunda, svårbegripligt som alltid drabbad mig. Det var någonting med ljuset, skuggorna, oskärpan och dramatiska ljuden som både skrämde och fascinerade. Där fanns också alltid ett stort glapp mellan sändare och mottagare som sporrade fantasin på…

Läs mer... Det sjuder av liv i Dansmuseets mörka källare.