Fredagens terroristattack mot en restaurang och ett hotell i Burkina Faso skördade den fransk-marockanska fotografen Leila Alaouis (1982-2016) liv, där hon var för att utföra ett uppdrag åt Amnesty International. Med skicklighet, mod och stor empati har hon dokumenterat en annan sida av livet runt medelhavet än den gängse och bland annat gjort reportage från Libanon för det danska flyktningrådet. Utan att försköna eller förminska dokumenterade hon livets ovissa väntan i flyktinglägren i november 2013, senare betitlad Natreen/Vi väntar.
Hon har även i en anda av August Sander, fångat den ursprungliga marockanska kulturen som håller på att försvinna allt mer, genom att sätta upp en provisorisk fotostudio i anslutning till olika marknader. Resultatet är vackra, isolerade och koncentrade studier med stor detaljrikedom och intensitet presenterade i sviten Les Moroccains/Marockanerna. Objekten omges av en aura av integritet, subjektivitet och individualitet olik det dokumentärfotografi som annars oftast nås oss västerlänningar av exotism eller offer. Ingen av de avporträtterade har arrangerats på något annat sätt än att de instruerats att stå framför kameran och blicka in i den. Likt Sanders porträtteringar av människor lösgjorde Alaoui marockanerna från omgivningen genom att placera dem mot en svart, detaljlös bakgrund.
Delar av Alaouis vackra, gripande och tankeväckande verk finns att se på hennes hemsida.