Christophe Sawadogo och Xavier Sayago 28/11 -15 till och med 9/1 -16, visas på Just Africa, Stockholm.
Med risk för att vara fördomsfull konstaterar jag att det inte är särskilt ofta som afrikanska konstnärer har möjlighet att ställa ut i Stockholm. Men jag vet att det finns undantag. Galleri Andréhn-Schiptjenko i galleriklustret vid Hudiksvallsgatan till exempel. Ett annat ställe som inte är ett utpräglat galleri men ändå har en utställningsdel i sin butikslokal är Just Africa på Södermalmstorg vid Slussen i Stockholm.
Christophe Sawadogo är målare och Xavier Sayago skulptör med svetsteknik som specialitet. Båda är stationerade i Burkina Faso. Sawadogos konstverk är upplösta, pastelliga, på gränsen till abstrakta, motiv. Färgerna är lagda i stora skikt, kanske med palettkniv, vilket ger dem en nästan solhet dallrande kvalitet samtidigt som pastellfärgerna kyler ner motiven, gör dem svalare, drömska och onåbara.
Sayago har svetsat samman skrot till humoristiska skulpturer av masker, motorcyklar och fåglar. På stadiga men ändå tunna, spensliga, ben står djur direkt på golvet och förför lite blygt. Det är fascinerande att se hur skräp kan förvandlas till konst i rätt händer. Även Sayagos verk tycks dallra i het sol, som hägringar i öknen eller träd på savannen. Mina tankar förs till såväl Salvador Dalí som Alberto Giacometti.
Jag tror att utställningen skulle kunna ha mycket att vinna på att göras om till en riktig utställningslokal med ljuset i centrum. För det är lite dåligt ljus. Konstverken kommer inte till sin fulla rätt och det är svårt att komma åt att verkligen betrakta dem. Risken är att betraktaren inte tar dem på allvar, vilket är synd. Särskilt Sawadogos verk försvinner in lite för mycket i bakgrunden. Personligen brukar jag tycka att det är trist och enformigt med den vita kuben som bas för en utställning, men frågan är om det inte skulle göra sig bättre här där ljuset kommer in från en inte helt ljus sidogata. Dessutom finns där inne varor från butiken och ett omklädningsrum – som förstås är logistiskt nödvändigt. Men om det vore min butik skulle jag fundera på om inte själva utställningsdelen skulle renodlas och fronta butiken. Shoppingprodukterna kunde istället ligga i den bakre delen som ett färgsprakande dragplåster sätt som lockar in publiken genom konsthallen och också därmed ge verken större uppmärksamhet. Just nu är risken stor att många missar utställningarna. Det är synd, för ambitionen att lyfta fram konstnärer från den stora kontinenten som en del av ambitionen att främja ett jämställt kulturutbyte är verkligen bra. Vi har mycket att lära av varandra.