Spillbitar av keramik får nytt liv på Blås och Knåda. Lena Andersson sammanfogar och minns.

Den järvsöbaserade keramikern Lena Andersson (f. 1947) har plockat ihop bitar från sin långa produktion och sammanfogat dem till nya unika objekt. Dessa verk ställs nu ut på Blås och Knåda i Stockholm fram till och med 23:e oktober 2019. Det här är hennes femte separata utställning på det här kollektivet – som hon var med och grundade 1975. Utöver det har hon arbetat med många offentliga utsmyckningar, senast till Karlstads sjukhus.    Återvinning Det ligger helt rätt i tiden

Med naturen som utgångspunkt. Smycken för hylla och kropp.

Touching Silence. Wood and paper. 5–23/10 2019, Konsthantverkarna i Stockholm. De ligger på ett vitt bord inne hos Konsthantverkarna och ser alldeles ljuvliga ut, den ungerska smyckeskonstnären Flora Vagis (f. 1978) smycken och objekt av trä eller papper. Det har organiska former som påminner om att de kommer från naturen och flera av dem har en dominant färg. Grönt, blått, brunt, svart, gult… Här och där återfinns glitter som skimrar svagt i spotlighten. Vissa föremål har bearbetats mer. Ett hål

Med passion för konst

  Det är svårt att inte tycka om den amerikanske konstkritikern Jerry Saltz. Han brinner för konsten och han förmedlar detta intresse på ett lättsamt sätt med mycket humor. Han rör sig runt på scenen med mikrofon i handen eftersom han kopplar ihop myggor med TED Talks vars estetik han säger sig avsky. Han svär. Han blandar in publiken och han utmanar rådande idéer. Konsten är inte linjärt utvecklad utan ser ut som ett trassel av uttryck. Ingen utställning under

Med kameran som kopiator.

Med tanke på hur ofta likheter mellan den japanska och svenska kulturen lyfts fram, är det konstigt att den japanska fotografikonsten sällan uppmärksammas här. Vi äter rå fisk, vi tycker om det asketiska, vi bär Kånken på våra ryggar, vi är till viss del avskurna från världen (deras självvald av makthavare under lång tid, vår mer beroende av vårt nordliga läge), vi har gärna blont trä i våra hem. En snabb sökning visar att Stockholms Kulturhus hade utställningen Tokyo Stories

Konst, helt enkelt, när Moderna ställer ut sydamerikaner.

Concrete Matters på Moderna museet är inne på sluttampen. För den intresserade finns de sydamerikanska konkretistiska verken kvar till den 13:e maj innan utställningen stänger. Ett sjuttiotal verk från tiden mellan 1930- och 1970-tal, med rötterna i Theo van Doesburgs konkretistiska skola i Paris. Enbart Lygia Papes (1927-2004) installation Ttéia 1, C som återfinns i utställningen, är mycket väl värd en tur till Djurgården. Resten av objekten är ren bonus. Papia sammanfogar det sakrala och det pastorala utan att egentligen

Lap-See Lam får stipendium

  Maria Bonnier Dahlins stipendium delas ut till unga, lovande konstnärer en gång om året och nu har det varit dags igen. En av de två tilldelade stipendiaterna är Lap-See Lam (f. 1990) för videoverket och mobilappen Mother’s Tongue, lanserad nu i november och tillgänglig via Appstore och Google Play. Vernissage och vandring i appens spår genomfördes för bara ett par veckor sedan. Men för den som inte var med den 18:e november finns ingen anledning att misströsta. Verket, som

Förtydliga ditt konstnärliga varumärke med nya domännamnet .ART

.ART Det senaste inom konstens virtuella liv är det nyligen lanserade domännamnet .ART vars ambition är att stärka den konstnärliga identiteten hos sina kunder. Syftet är att det ska bli tydligare att hemsidan på något sätt anknyter till konstens sfär. Bakom satsningen står det brittiska företaget UK Creative Ideas Ltd. (UKCI), men mycket mer om vad det är för företag är svårt att hitta. Samarbete med E-flux Om UKCI är blygsamma med sin marknadsföring kring sig själva är E-flux desto

Konstnären och pengar, en omöjlig kombination?

”Vill du jobba som konstnär, så sök dig till ett yrke som ligger nära det, så får du pengar också” Ungefär så läste jag nyligen en bildlärare tipsa unga konstnärsaspiranter och andra som vill röra sig in på kreativare områden.  Och det har knappast undgått någon att det är svårt att klara sig som konstnär i dagens Sverige och att det trots detta finns massor av sökande per plats på våra konstutbildningar. Många tycks stå handfallna inför detta fenomen som

Jag tänker på tråden. Anna Sjons Nilsson på Konsthantverkarna.

Efter sex år är falubaserade Anna Sjons Nilsson åter aktuell med en utställning på Konsthantverkarna i Stockholm. Jag tänker på tråden samlar ett antal objekt med hennes omisskännliga stil, allt som vanligt skapat i återbrukat material.   Anna Sjons Nilssons speciella värld är fascinerande att röra sig i. Här trängs folksagor med livets realiteter, stöpt i en begärlig form.

Nor than No. Maria Johansson på Blås och knåda

Det är lätt och luftigt när Maria Johansson ställer ut på Blås och Knåda i Stockholm, men också kontrastrikt. Objekt av rostfritt stål möter skirt genomskinligt eller blått glas mot vit bakgrund. Arbetarklass och konsthantverk, nutid dåtid. Pablo Picassos Tjurhuvud (1942) och Marcel Duchamps readymades möter återigen glasformgivning. Det är inte så konstigt, det finns många gemensamma punkter. Konsthantverkarna utformar ofta bruksverk, de två äldre konstnärerna laborerade med bruksverk som material till konst.