Google Art Project är en plattform för museer att i samarbete med företaget exponera sina utställningar för en vidare publik än den rent fysiska. Sedan starten 2011 har det anslutit sig ett stort antal museer och japanska Aomoris traditionella hantverk är ett av dem. Jag klickar in mig på deras utställningar eftersom den japanska kulturen är rik och fascinerande. Den utgår från ett helt annat estetiskt ideal än det västerländska och även kinesernas mer glansiga ytskikt. För en japan sitter skönheten i skevheten, inte i perfektionen.
Utställningarna kretsar kring textil, korg- och toffelflätning, träsnideri och lackteknik. Det är fascinerande att få en inblick i det kulturarv som sägs vara specifikt för öns norra del och tämligen opåverkat av influenser utifrån eftersom det ligger lite ”off” från storstäderna. Det mesta av bildmaterialet visar objekt ur en enda vinkel, det dyker även upp några få bilder ur själva produktionen av det specifika hantverket från norr. Alstren presenteras huller om buller och det är svårt att förstå varför de inte ligger i någon logisk, tematisk ordning. Informationen om objekten är snålt tilltagen. Jag vill helt enkelt veta mer om vem som är tillverkaren, när och vad det är gjort av. Visst finns sådan information också, men inte tillräckligt ingående och ofta för att ge en god insikt i vad som visas upp.
Efter ett tag inser jag att detta kanske inte alls är ett museum. Skulle ett museum skriva att små handväskor, portmonnäer eller necessärer tillverkade i ett pastelligt kogin-mönster, är sött nog att användas varje dag? Jag klickar på den tillhörande länken och vips landar jag på en turistsajt för området. Visst kan det vara så att just det här ospecificerade museet som står bakom Google Art Project-utställningen inte har någon egen hemsida utan ligger som en del av områdets turistinformationssajt. Men ändå. Jag känner mig en aning förd bakom ljuset, för visst är det så att konsumtionssuget ökar av det fina hantverket som för all del lärt mig något om det Norra Japan.
Men just nu var jag inte ute efter att få shoppinglust utan snarare att lära mig något lite mer om andra kulturers historia utan att behöva fundera över bakomliggande kapitalistiska strategier. Som besökare till Google Art Project kan det alltså vara bra med lite mer skepsis och kritiskt granskande än vad som brukar krävas på fysiska museer och institutioner. Det är tråkigt, särskilt med tanke på ett Googles konstprojekt utger sig för att vara ett samarbete med museala parter och inget annat.