Skip to content

Det sjuder av liv i Dansmuseets mörka källare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag går där i utställningen …och natten kom! av Torsten Jurell (f.1951) som pågår på Dansmuseet i Stockholm 4:e februari till 1:a maj, och det slår mig att det inte längre visas några barnprogram med marionetteater. Framför allt minns jag skuggteatern. Varför försvann det? Det var nog inte vanligt på 1980-talet heller men jag minns fortfarande känslan av att ta del av något mystiskt, annorlunda, svårbegripligt som alltid drabbad mig. Det var någonting med ljuset, skuggorna, oskärpan och dramatiska ljuden som både skrämde och fascinerade. Där fanns också alltid ett stort glapp mellan sändare och mottagare som sporrade fantasin på ett sätt som dagens barnprogram sällan gör. Det må hända att jag hemfaller åt någon slags nostalgisk fälla över gånga tiders fulländning – jag tyckte dock till mitt försvar inte att livet var så bra alla gånger ens då. Precis som i dag är samhället en mix av gott och ont, samt allt däremellan.

Jurells utställning ger dock viss substans till min föreställning om att det var positivt med kinesisk marionetteater i barndomen. Även om dess estetik är suggestiv, dramatisk och skrämmande är den också förförisk, betryggande och ögonöppnande. Det finns något mer i den här världen än den grå, ibland outhärdligt tråkiga vardagen. Det finns mystik, magi, svärta och smärta. Det finns hopp, tro och mänsklig ofullkomlighet. Det finns berättelser som förenar där vi minst anar det.

Utställningens tematiska innehåll är en teaterensemble på turné. Den reser runt och slår upp sina tillhörigheter under tiden andra människor sover. Den sovande vaknar upp till något som inte fanns där kvällen innan. Det klingar och klirrar, smäller och larmar. Figurerna av porslin är bräckliga och stabila på samma gång. Flyktiga, samtidigt som de dröjer de sig kvar, lämnar intryck och spår efter sig. Att gå runt i källaren på Dansmuseet är som att befinna sig i en annan värld, för att inte säga kosmos. Det är svårt att förstå alla detaljer och berättelser i rummen full ut, men jag tror inte att det är meningen heller. Istället sveps man med in i en fantastisk värld som myllrar och sjuder av liv. En värld som fascinerar och förför och som blottlägger mystiken i den verklighet som är vår, som öppnar upp för det okända och som blottlägger det kända.

Har du inte varit där än så gå och låt dig hänföras av allt liv och skådespel som pågår i museets dolda vrår!

Published inTorsten Jurell på DansmuseetUncategorized

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *