Vad är konst och vem kan skapa? Författaren och koreanen Young-ha Kim (f.1968) tvekar inte när han besvarar denna eviga fråga som gäckat så många; allt det som människan sedan barnsben hållit på med och som gett upphov till något nytt. Vi föds alla som skapande, nyfikna och undersökande varelser. Men sedan kommer bland annat uppfostran och ställer till det för väldigt många. Om en får tro Young-ha.
Och jag väljer att göra det. Även om den svenska förhållningssättet till barn, barns skapande och utveckling ligger på en annan nivå än den koreanska, som verkar något striktare och auktoritär, kan vi naturligtvis alltid bara bli bättre på att uppmuntra och se den fantasi som sprudlar. Själv kan jag helhjärtat säga ja till det som Young-ha kallar storytelling; barn som ”ljuger” sysslar i grund och botten med författande, precis som han själv. Jag kan och brukar uppmuntra till berättande och fantiserande och avfärdar inget som lögner med rötter i bristande karaktär. Finns det ens fortfarande föräldrar i det här landet som t ex blir oroliga över en låtsaskompis? Det kan väl ändå inte ha hänt sedan Alfons Åberg mötte Molgan? Och det chokladkladdiga barnet som envist nekar till att ha ätit ur kakburken är ett skolexempel ur föräldrahandböcker som behandlar barns utveckling. De ljuger och det har inget med karaktären att göra, det är snarare en viktig del av hjärnans utveckling.
Ändå tror jag att vi är många som, liksom jag själv, skulle kunna bli ännu bättre på att uppmuntra skapandet som en naturlig, positiv och given del av vardagen. Och se till att den inte begränsar sig till barndomen. Det går att ställa vidare frågor till barn, att tillsammans undersöka saker närmare, och låta fantasin flöda ocensuerad. Skapande tillhör inte ett fåtal utvalda genier. Den tillhör oss alla och bör snarare handla om själva processen än slutresultatet. Det måste inte bli bra, det måste inte bli lyckat, men det måste få möjlighet att bli gjort.
Young-ha Kim menar att om den här inneboende skaparkraften kvävs – vilket den alltså lätt kan bli av föräldrar, släkt och lärare, i all välmening – kan behovet ta sig uttryck i form av hat mot omgivningen. Ett slags negativ storytelling, tolkar jag det som, som ligger bakom näthat. Jag känner att jag invänder lite – vi är nog många fler vars skaparglädje tagits ur oss på olika sätt, men ändå inte skriver hatiska kommentarer riktade mot andra på sociala medier. Men sen kommer jag att tänka på skvaller. Vad är det om inte en persons tolkning av omgivningen, parad med egen fantasi och – storytelling.
Ja, nog vore det bättre om människor uppmuntrades att skriva böcker, måla tavlor, dreja tallrikar och bygga krokiga altaner än att de inbillar sig att de måste tillrättavisa och tvinga andra människor in i den fåra som de själva ser som den enda rätta för att inte himlen ska braka ner?
Kanske har han rätt, Young-ha, att mycket av den negativa energi som flödar runt omkring oss i samhället och som ofta baseras i en eller flera individers perverterade fantasi, skulle kunna motas i grind av att skapargenen i oss fick större utrymme och sporrades. Det låter åtminstone roligt. Det tråkiga är bara att vi nu lever i en värld där slöjd och estetiska ämnen sätts åt sidan för de så kallat nyttiga kärnämnena med matematiken i spetsen. Men även den kräver fantasi och skaparglädje hos sina studenter. Hur ska de annars orka pussla ihop tal efter tal i ett nyfiket strävande efter den rätta kombinationen? Jag bara undrar…
Inte bara barn vinner på att bli sin egen konstnär, det gäller även dig, menar Young-ha Kim. Mycket nöje!
Bildlänk: https://flic.kr/p/dV2fir