Igår såg jag utställningen Bruksskulptur (30/11, 2024 – 18/1, 2023) av Gunilla Bandolin (f.1954) på Konstakademien i Stockholm. Den lyfter fram flera av hennes offentliga konstverk , som återfinns i flera länder, med hjälp av fotografier, korta kommenterande texter och modeller.
Jag blev så sugen på att se verken på plats och insåg att jag har sett de som återfinns i Växjö och Hammarby sjöstad samt vid Hägerstenstorget. De är fina och tankeväckande samtidigt som de inbjuder till interaktion. Verket i Växjö har möjligen blivit lite anonym med tiden, där den ligger i en parks gräsmatta och för blindstyren som jag själv blir som en snubbeltråd. Men ungarna gillade den och sprang runt en stund. De färgglada klossarna vid Riskdalertorget i Hägersten skulle nog kunna tas om hand bättre av Stadsdelen, vilket också visar sig vara planerat. Frågan är dock om upprustning av Bandolins bidrag finns med eller om den byts ut helt? Det vore både synd och spännande på samma gång.
Interaktionen verkar vara ett kännetecken för Bandolin. Hon utgår från platsen för sina installationer, gör en noggrann analys av både den som de tänkta besökarna och användarna. Man ska kunna använda skulpturerna på något sätt utöver det rent estetiska. Antingen genom att klättra på den, använda den för fester eller helt enkelt bara sitta på den.
Mycket av materialet, bortsett från viss elektronik och färg, består av naturmaterial som ibland även tagits direkt på plats. Vissa skulpturer har haft en begränsad livstid och bestått av det många anser vara rent skräp; trädkvistar som tvinnats ihop till stora liggande c:n för barn att leka kurragömma i. På ett annat ställe har en deponihög efter ett bostadsbygge blivit en uppskattad, men numera omgjord, utsiktsplats.
För den som tvivlar över den offentliga konstens plats i samhället och varför den ska bekostas via enprocent-regeln och via skattemedel kan gärna gå till Konstakademien och se själv på vilket sätt det bidrar till områdets kvalitet och trivsel. Naturligtvis kan det vara så att verken framstår som finare på fotografierna än de är, särskilt en tid efter invigningen, det vet inte jag. Men utslitna material som vittnar om användning och sedan tvingas bytas ut hör till. För vad vore livet utan den konst som vi tar förgiven och ofta bara går förbi?
Sugen på mer? Kika in på Bandolins hemsida: ❤ 2001 Sky´s Impression – www.bandolin.se
Foron:
