Kinas bokhistoria, Östasiatiska museet, Stockholm, inget slutdatum angivet.
Den ser nog lite anonym, utställningen om Kinas Bokhistoria. Det är böcker i långa rader, som på ett bibliotek fast bakom glas. Informationsskyltarna som beskriver bokhistorien är lätta att missa där de hänger mellan fönstren på bokhyllornas motsatta sida. Här och där finns några små utsnitt ur litteraturen som alltför få kanske tar sig tid att läsa. Med hjälp av text och bild illustreras den kinesiska bokens utveckling från de allra första inskriptionerna på ben till bokrullarnas utveckling mot den mer bläddervänliga boken.
Börjar en ta sig tid att läsa de korta texterna som finns i montrarna växer utställningen desto mer i intellektuellt djup. Det är spännande att ta del av de fascinerande tankegångar som fanns för så många århundraden tillbaka i tiden och att de faktiskt bevarats med hjälp av just den bokteknik som illustreras, men också förstås avskrivningar. Hur går det till exempel inte att tycka om den enkla sanningen i Konfucius-citatet från 55-479 f.Kr. taget ur Boken om sonlig vördnad: ”Konfucius sade: Jag har provat att gå hela dagen utan mat och hela natten utan sömn bara för att tänka. Det tjänade ingenting till. Det är bättre att studera.” Säga vad en vill om Konfucius men just detta håller jag fullt ut med om.
Det enda jag inte riktigt förstår är vad det är för böcker som finns i hyllorna bakom glasen. Kommer utdragen ur någon av dessa? Förmodligen, gissar jag, men kan inte vara säkert eftersom det inte finns någon information om det. Det hade varit trevligt med lite utvikningar om boksamlingen som finns här, lite om vad det är för något och hur de hamnat på Östasiatiska. Att utställningen ligger i anslutning till museets bibliotek är helt logiskt och utgör en snygg passage in till denna. Bokryggarna är självklart fina i sig, men det hade som sagt varit roligt med något lite mer information om dem och en indikation på ur vilken bok de olika trycken kommer.
Om du är på Östasiatiska museet, ta dig tid att titta närmare på den lilla, lite blygsamma utställningen om Kinas Bokhistoria och låt ditt sinne upptas av tusenåriga röster, tankegångar och levnadsstrategier. Själv hittar jag – var annars om inte på ett museum? – den sedan länge glömda förklaringen på det i tonåren intatuerade kinesiska tecknet med de fem välsignelserna som jag självklart aldrig skulle glömma bort:
Det första är ett långt liv.
Det andra är rikedom.
Det tredje är hälsa.
Det fjärde är att älska dygd.
Det femte är en passande avslutning på livet.
Ur Stora Planen-kapitlet av Shangshu.
Alla fem rangordnade i svårighetsgrad. Lycka till med att uppnå dem!