Det är spännande att ta del av alla smycken som ställs ut runt om i Stockholm just nu. Tyvärr stängde Hallwylska sin del av utställningen Tjugohundratalsjuveler i Hallwylska palatset med sex stycken smyckeskonstnärer som ställde ut verk skapade med inspiration ur museets smyckessamling, igår, söndag. Men det finns fortfarande många ställen kvar att besöka.
Galleri Sebastian Schildt visar objekt av konstnärer som alla har gemensamt att de kommer från andra länder, men av olika anledningar numera är bosatta i Sverige. De flesta är européer med undantag för Aktham Salah kom från Syrien för två år sedan och Pamela Wilson som levt halva sitt liv i Australien. Även om du är ovan galleribesökare längs Strandvägen; våga ringa på klockan på porten och ta del av de elva smyckeskonstnärernas verk som presenteras i små glasmontrar.
Det är fascinerande att se de olika materialen som används i dagens smyckeskonst, som varierar mellan trä, porslin, glas och syntet till mer eller mindre ädla metaller. Vissa verk andas enkelhet och andra är mer komplicerade i strukturen, och rent bruksmässigt handlar det om antingen broscher eller halssmycken.
Det här är inga blyga violer, gnistrande ädelstenar eller glänsande yta. Varje verk bär på sin unika berättelse som ger det ett djup som öppnar upp för frågeställningar och drömmar. Några svar finns i de fina texter som var och en av konstnärerna skrivit och som handlar om så väl skaparprocessen som den dubbla identiteten som kommer med att byta land oavsett om det är ett fritt val eller en livsnödvändighet. Det hela är vackert, subtilt och nytänkande. Utställningen har öppet till och med den andra april.
Samma sak gäller för de verk som ställs ut på Svenskt Tenn till och med den 10:e april, som ligger nästan granne med Schildt. Här är det tretton smyckeskonstnärer som ställer ut en del av sina alster. Kreativiteten och gränsöverskridningarna lyser i de rektangulära montrarna och det syns att Kristian Nilsson (1942-89) har varit en viktig förgrundsfigur med sina smycken av bland annat korall och hummer.
Jag skulle inte säga att objekten är enkla, eller rena, i sitt formspråk ändå är de trots sina invecklade mönster, vinklar och avancerade material faktiskt just det. Komplicerade mönster hålls ihop av en enhetlig färg, och är det mycket material så kontrasteras det av att vara kanske ett eller två olika komponenter. Här finns inte en gräns som inte har töjts ut eller brutits – utom möjligen den med blank, välpolerad och jämn yta som så ofta återfinns i smyckesbutiker idag.
Gemensamt för båda utställningarna är att det syns att det finns en lust att undersöka färg, form och material, att våga ta ut svängarna och att utmana publikens förväntningar på vad som definierar ett smycke. Det är roligt att se att det finns så mycket skaparlust, lekfullhet och vilja att utveckla en tradition som baseras på kunskap, tålamod och, faktiskt mod i en värld där allt ska gå snabbt, produceras billigt och helst inkludera en blingig sten eller två.
Är du i krokarna, så missa absolut inte ett besök på Svenskt Tenn och Galleri Sebastian Schildt på Strandvägen precis intill Kungliga Dramaten!