Låt råttan Mimus ta med barnen på virtuella äventyr!
Foto: Världskulturmuseerna.
Världskulturmuseerna är en institution med de fyra filialerna Etnografiska, Medelhavet, Världskultur och Östasiatiska. Alla utom den göteborgsstationerade inriktningen mot världskultur finns i Stockholm. Webbsidan, som är gemensam för de fyra museerna, ger en övergriplig insikt om vad som är på gång. Layouten är snygg med information i stora kvadratiska fält med starka färger samt bildspel. Samtidigt som det rent visuellt fungerar bra, blir det faktiska innehållet en aning lidande.
Det är nämligen svårt att hinna med att orientera sig i utbudet innan bildinformationen bytts ut mot en nu och det är heller inte helt lätt att veta vilket museum den aktuella informationen tillhör. Måste estetiken offra användbarheten och vice versa? Det intrycket får man ofta i en tid då allt ska produceras snabbt och främst locka till sig så många konsumenter som möjligt. Det finns en utmaning i att låta det visuella förhöja informationssökningen och användbarheten som jag hoppas att någon vill ta tag i på allvar. Man skulle till exempel kunna använda de viktigaste nyckelorden i informationsrutorna, för att istället komplettera information om innehållet med en liten pop up-ruta som dyker upp när man för pekaren över den. Då slipper användaren sålla i materialet, bli distraherad och lättare hitta det som är relevant. Självklart finns en risk att man då missar allt det andra som museet naturligtvis vill att man ska lockas av. Men samtidigt, ju mindre information initialt desto nyfiknare blir nog många tänker jag.
Världskulturmuseerna har interaktiva möjligheter på sin webbsida även om det inte på långt när når upp till resurserna på till exempel Tate Britain. Det finns objekts- och bildsamlingar tillgängliga; blogglänkar, informativa texter om utgrävningar och annan kuriosa, samt en avdelning avsedd för barn.
Barnens webb leds av en tecknad råtta kallad Mimus. Här finns spel, möjligheter att rita och skicka iväg teckningar eller bara titta på andras alster, berättelser och pyssel allt med teman som knyter an till museernas utställningar och samlingar. Jag tror att ganska många barn skulle kunna roa sig med det här utbudet en god stund. Det är mycket bra att det är uppdelat i olika kategorier. Är barnet intresserat av Kina, är det lätt att hitta aktiviteterna som handlar om just det. Ett problem jag själv stötte på var under fliken ”Kinas guldålder” där jag fick intrycket av att det fanns två olika spel men där båda länkarna leder till samma spel. I spelet, ett pussel, ska användaren sätta ihop olika delar till en given helhet på tid. Prestationen resulterar i en medalj; guld, brons eller silver. Frågan är dock hur lite mindre barn ska hinna med att knappa fram rätt bitar för att hinna få guld och därmed också samla på sig pioner. Man måste vara illa kvickt för att klara uppdraget!
Varför man ska samla på sig pioner förklaras inte. Kanske tänker man sig att barn helt enkelt bara klickar sig fram i saker och lär sig genom att göra? Så gör en hel del barn, men inte alla och ibland behöver en vuxen vara med och förklara även om det ter sig som ett lätt spel. Jag kan i ett sådant läge inte förklara det där med pionerna.
Det finns mycket annat som är hur tydligt som helst. Pysslet, läsvärda texter om över tvåtusen år gamla yrken, videosnuttar med äventyr och origami. Jag hoppas att Världsmuseerna fortsätter att satsa på webbaserad pedagogik, för jag tror att det är en lättsam och rolig väg in i spännande berättelser om människans kultur och utveckling. Och att det gör det i förlängningen gör det lättare att få med den lördagströtta åttaåringarna till det museum de annars tycker är en segdragen ”se men inte röra”-historia.