Äntligen hann jag så iväg på Anna Berglunds separatutställning Liquid som pågick mellan den 30:e januari och 17:e februari, 2016, på Konsthantverkarna i Stockholm. Som nybliven medlem i kollektivet är hon aktuell med en finstämd utställning som tidigare även visats i under sensommaren 2015 på Bergdala konstgalleri i Småland.
För den som har sett Anna Berglunds tidigare utställningar känner igen sig även i den här. Här återfinns flaskorna och vätskorna, familjeinslagen och dropparna som ger ringar på vattnet. Objekten är återigen stora och stadiga, samtidigt som de ger intryck av att vara skira och bräckliga. Till skillnad från utställningen Absolut Childhood på Blås och knåda förra året är dessa objekt i huvudsak transparenta, men med inslag av vissa färgskiftningar. Det är mycket runda former och lek med volymer, men också kontraster och motsägelser. Flaskorna är tomma, håller upp varsin glastratt, men inget fylls i. Glaset ger sken av att vara ömtåligt, men är i själva verket både hållbart och tåligt – och dessutom tungt. Här finns stora tunga droppar som är på väg att släppa taget men som aldrig gör det i en slags frusen rörelse.
Trots att utställningen heter Liquid (vätska) finns här ingen vätska. Allt är torrt, återhållet och laboratorieaktigt kliniskt i ett helt vitt rum. Ingenting flyter iväg. Allt är tillrättalagt och sterilt. Samtidigt som titeln återspeglar den vätska som uteblir, är den också en reflektion av det heta glaset som rinner och formas likt en stor blöt såpbubbla. Den processen har glasblåsaren Micke Johansson i Nybro, Småland, hjälpt till med.
Även om vatten är en viktig komponent och förutsättningen för allt liv här på jorden är det är svårt att inte relatera till alkohol. Flaskorna påminner om den typiska, stabila, svenska vodkaflaskan som slagit stort internationellt, men med halsen ersatt av en tratt. De beska dropparna ger effekter på familjelivet, med sina ringar på vattnet och de vida glastrattarna påminner om martiniglas som i avsaknad av fot inte står stabilt utan stöd av flaska eller metallhållare. En tratt kan dessutom representera så väl sparsamhet som girighet. Fylletratten, men också den som inte vill spilla något av den värdefulla, livsnödvändiga vätska som kallas vatten. Det är också ett öra som hör.
Anna Berglunds utställning är mångbottnad och vacker, för att inte säga förförisk, och varsamt komponerad av en känslig perfektionist.
Tyvärr är utställningen nu slut. Men fler av Anna Berglunds verk finns att beskåda på många olika offentliga platser, till exempel installationen ”Picta Hortum” i nya Karolinska sjukhuset i Solna.