Maria Bonnier Dahlins stipendium delas ut till unga, lovande konstnärer en gång om året och nu har det varit dags igen. En av de två tilldelade stipendiaterna är Lap-See Lam (f. 1990) för videoverket och mobilappen Mother’s Tongue, lanserad nu i november och tillgänglig via Appstore och Google Play. Vernissage och vandring i appens spår genomfördes för bara ett par veckor sedan.
Men för den som inte var med den 18:e november finns ingen anledning att misströsta. Verket, som är ett samarbete mellan Lap-See Lam och regissören Wingyee Wu, för betraktaren in i en lika faktiskt existerande som virtuell värld som sammanblandar fiktion och verkliga upplevelser och betraktelser – även om allt är sprunget ur Lams egen fantasi återger det förmodligen många sanningar om hur det är att leva i en diaspora. Tanken är att betraktaren ska ta med sig sin mobil, sätta på sig hörlurar och bege sig till de tre platser som finns återgivna i appen. Därigenom blandas det virtuella verkligheten och den faktiska ytterligare återigen och ger verket en extra dimension.
Att se verket som en nutidsarkeologi är en passande beskrivning. Men här finns också en påtaglig framtidsaspekt. Tack vare 3D-filmning av restaurangerna, manipulerade på ett sätt som ger intryck av att vandra runt i en blandning av dataspel och verklighet, och de berättarröster som också rör sig mellan datoriserade robotröster och mänskliga återgivningar av passerade händelser, lyckas videon skapa just ett möte mellan dåtid, nutid och framtid. Inom just arkeologin pratas det om ett framtida IT-grävande bland avlagda datorer, mobiler och annan teknisk utrustning. På det mer mänskliga, allmängiltiga planet lyfts frågor kring tidigare generationers hopp och önskningar för de yngre, de yngres oförmåga att fullt ut förstå de äldre, kulturkrockar som alltid finns där men som är extra påtagliga och svåra för den som befinner sig i en diaspora så som Lap-See Lam själv gör. En moster kallar ett barn för en banan-människa; gul på utsidan, vit inuti. Flickan i berättelsen har aldrig hört det, förstår inte vad det betyder och måste fråga. Vad gör det med en människa att se ut att höra till, men inte riktigt anses göra det?
Videoverket väcker många frågor och det finns bara två brister med det; den är för kort (den skulle gärna få vara mycket längre, för det är fantastiskt att få ta del av berättelserna) och så hänger sig eller kraschar appen på Samsungen hela tiden. Det senare behöver ju knappast vara Lap-See Lams fel och personligen hoppas jag att hon åtgärdar det förra på ett eller annat sätt!
