Fem konstnärer från Mellanöstern lyfts fram i den digitala utställningen Poetry and Exile ursprungligen curerad för en platsbunden utställning på British Museum 2014-2015 av Venetia Porter. Det gemensamma högst aktuella temat exil, och poesi, behandlas på olika sätt genom att utgå från sina egna personliga erfarenheter medan andra verk lyfter fram fenomenet i ett större, allmängiltigt perspektiv.
Det märks att den digitala versionen är en krympt variant av originalet. Det är inte lätt att förstå kopplingen mellan alla konstnärer och den poet Mahmoud Darwish (1941-2008) som nämns i inledningen men sedan återkommer i några av de verk som presenteras. Det är till exempel svårt att på egen hand koppla ihop Mona Saudis (f. 1954) verk hommage till exil, förutom att det går att misstänka att hennes avskrift av dikten ”The Poem of Land” a Darwish behandlar ämnet påtvingad flytt. Här hade en översättning av dikten kunnat vara till hjälp, liksom en liten introduktion till poeten, eller en kortare beskrivning av verket. Nu får den hugade istället googla runt och klura själv.
Men det är intressant att se verken och deras i mitt tycke poetiska bildspråk. Tuschen, liksom känslorna, flödar, texter inkluderas och mycket av tolkningen lämnas öppet för betraktaren. Jag hade däremot velat veta mer om konstnärerna, verken och tanken med poesin och exilen. Det är inte lätt att se hur konstnärerna påverkats om det inte sätts i relation till någonting och det är inte heller lätt att se vilka som befinner sig utanför sitt hemland och vilka som agerar inom det.
Det står också att verken är samtida från Mellanöstern. Men frågan är hur sant detta är sett ur perspektivet att minst två av deltagarna är verksamma i Paris? Där återkommer frågan om exil, samtidigt som det gör det svårt att säga att just dessa verk är från Mellanöstern. Det medför istället en grov förenkling som riskerar att pressa in konstnärer i lika snäva fack som livet i exil är mångfacetterat. När blir man ”bara” konstnär i Väst om rötterna finns i en annan världsdel? Hur länge representerar man egentligen hemlandets kultur och estetik, när man är bosatt utomlands? Är det valet frivilligt?
Gå själv in på British Museum och låt dig tas med in i exilens och poesins värld, där hopp och förtvivlan går hand i hand.