Black Identity and Art på Tate Moderns hemsida

Att Tate Modern lyfter fram med anledning av svart identitet är inte en dag för tidigt. På hemsidan presenterar de konstnärer som traditionellt puttats åt sidan i visningssammanhang. Där får de komma till tals i text, podd och videoformat sida vid sida med ett urval ur deras produktion. Allt har grävts fram ur museets arkiv med anledning av att det är Black History Month. Det är onekligen mycket spännande att ta del av de berättelser som återfinns här. Mycket vittnar

Skön illusion och bister verklighet i Lu Yangs mandala.

30/8 – 24/11, 2019. Fotografiska museet. Det är inte så lätt att förstå vad den kinesiska konstnären Lu Yang vill med sitt videoverk Delusional Mandala på Fotografiska. Jag misstänker att en hel del försvinner i den kuturella övergången mellan i Kina och Sverige. Det går heller inte att läsa den översatta text till det som sägs i verket. Ändå är det svårt att inte ryckas med. Det hela börjar med att Lu Yang – jag misstänker att det är konstnären

Spillbitar av keramik får nytt liv på Blås och Knåda. Lena Andersson sammanfogar och minns.

Den järvsöbaserade keramikern Lena Andersson (f. 1947) har plockat ihop bitar från sin långa produktion och sammanfogat dem till nya unika objekt. Dessa verk ställs nu ut på Blås och Knåda i Stockholm fram till och med 23:e oktober 2019. Det här är hennes femte separata utställning på det här kollektivet – som hon var med och grundade 1975. Utöver det har hon arbetat med många offentliga utsmyckningar, senast till Karlstads sjukhus.    Återvinning Det ligger helt rätt i tiden

Med naturen som utgångspunkt. Smycken för hylla och kropp.

Touching Silence. Wood and paper. 5–23/10 2019, Konsthantverkarna i Stockholm. De ligger på ett vitt bord inne hos Konsthantverkarna och ser alldeles ljuvliga ut, den ungerska smyckeskonstnären Flora Vagis (f. 1978) smycken och objekt av trä eller papper. Det har organiska former som påminner om att de kommer från naturen och flera av dem har en dominant färg. Grönt, blått, brunt, svart, gult… Här och där återfinns glitter som skimrar svagt i spotlighten. Vissa föremål har bearbetats mer. Ett hål

Med passion för konst

  Det är svårt att inte tycka om den amerikanske konstkritikern Jerry Saltz. Han brinner för konsten och han förmedlar detta intresse på ett lättsamt sätt med mycket humor. Han rör sig runt på scenen med mikrofon i handen eftersom han kopplar ihop myggor med TED Talks vars estetik han säger sig avsky. Han svär. Han blandar in publiken och han utmanar rådande idéer. Konsten är inte linjärt utvecklad utan ser ut som ett trassel av uttryck. Ingen utställning under

Med kameran som kopiator.

Med tanke på hur ofta likheter mellan den japanska och svenska kulturen lyfts fram, är det konstigt att den japanska fotografikonsten sällan uppmärksammas här. Vi äter rå fisk, vi tycker om det asketiska, vi bär Kånken på våra ryggar, vi är till viss del avskurna från världen (deras självvald av makthavare under lång tid, vår mer beroende av vårt nordliga läge), vi har gärna blont trä i våra hem. En snabb sökning visar att Stockholms Kulturhus hade utställningen Tokyo Stories