Att Eva Wilms lagt ner mycket tid och omsorg på sina målningar syns direkt man stiger in i Galleri Heras lokal på Södermalm. Det har tagit henne, får jag veta, tjugo år att utbilda sig inom temperamåleriet och dessutom utför hon hela processen själv till skillnad från till exempel renässansens konstnärer som hade en hel stab av lärlingar till hjälp. Varje tavla har uppemot fyrtio olika lager tempera och det är just det som ger verken dess säregna skimmer som för tanken till sakrala motiv. Wilms blandar samtid med romantiska naturmotiv, religiösa eller spirutella inslag och man ser även tydliga referenser till tidigare målare som Carl Fredrik Hills ensliga landskap med enar och en ensam människa.
Bäst framträder Wilms målningar i dunkelt ljus och inte som här i lokalens lysrörsmiljö. Det är inte konstigt att Wilms har fått i uppdrag att marmorera Göteborgs domkyrka. Hennes verk tycks passa särdeles bra i historiska miljöer. Inslagen av detaljer ur det moderna livet framträder som en tankeväckande knorr av hur historien alltid är sammanlänkad och att vi människor lever tillfälligt i en mycket mer varaktig natur. Vi påverkas kanske i dag av samma natur som människor gjorde under medeltiden, renässansen och romantiken. Vi ser samma natur, andas samma luft, blickar ut över samma stjärnhimmel ändå är det diametralt olika. Vår tolkning eller uppfattning av det skiljer sig från tidigare generationers.
Wilmers utställning, som är hennes andra på Hera, har tyvärr tagits ner men hennes verk finns att se på galleriets hemsida här.