Lotta Jonsson skriver i Dagens Nyheter (16/2 2025) om den svenska formdebatten (Lotta Jonson: Designdebatten är på bottennivå i dag – DN.se). Hon menar att den, trots klimatkrisen och behovet av kvalitet, inte längre finns. Inredning handlar om det ögat ser, det sköna yttre, men inte om funktionen. Utställningsytorna för form och design har krympt, särskilt i huvudstaden, liksom Svensk Forms tidskrift har fått dra ner på antalet nummer.
Det är svårt att inte hålla med. Det var länge sedan, säkert tjugo år, som jag personligen hörde att form inte nödvändigtvis måste omfamna funktion, men minns dock tyvärr inte vem som sa det. Men det provocerade. Det är dels mycket lättare att fokusera helt på formen utan att ta minsta hänsyn till den funktion föremålet ska uppfylla. Det är dessutom ett svek mot köpare som klimat. När jag läste inredningsmagasin fram till för tio år sedan, provocerade det mig att så mycket såg vackert och frestande ut men sedan visade sig inte fungera för sitt ändamål.
Kök – Blekinge Museum, Sweden – Public Domain.
Ett exempel är köken. Det ska se snyggt ut, men går det att använda? Inte alltid. Beror detta på att människor har ändrade levnadsvanor eller som halvt anonyme Mats misstänker i artikeln Mats: Vackert och opraktiskt – DN.se (9/8 2004) att det är de anställda ”pigorna” som får ta smällen när köket blir snyggt men svårt att använda?
Den vid intervjun pensionerade men tidigare köksrådgivaren Alice Thiberg ger i intervjun Fru Kök vet hur skåpet ska stå – DN.se (3/3 2002) ser förklaringen i ett skifte bort från den svenska köksstandarden med betoning på användbarhet till förmån för en europisk standard 1997. Den senare satte säkerhet och hållfasthet i fokus, medan den åsidosatte kompatibla skåp och hyllor oavsett fabrikat.
Det verkar finnas en relation mellan belysande av problem och utvecklingen mot vardagsvaror som både fungerar, är säkra och vackra. Thiberg pekar vidare på hur köksproducenterna har fått för stor makt inom branschen då arkitekterna överlämnat detta till byggarna, samtidigt som byggnadsnämnden granskning fasats bort. Små detaljer som placering av köksluckornas gångjärn eller mikrovågsugnar får stora konsekvenser för brukaren. Hon har därför skrivit boken Kök, planering och utformning. Handbok för projektörer och tillverkare (utgiven 2007 på SIS förlag).
Hur har det gått med den bokens genomslag? Svårt för mig att säga om den har nått genomslag. Men bänkytor i rostfritt stål verkar hopplöst ute sett till bostadsannonser och ersätts av trä eller natursten. Diskhon är stor, gärna rund men ofta enbart en enda. Mikrovågsugnar, och även vanliga ugnar, placeras i ansiktshöjd – eller högre upp, om man är under 165 cm. Materialen i köksskåpen är ofta laminat som inte alls har samma hållbarhet som äldre material. Det är lätt att förstå hyresgäster som kämpar emot stambyten som innebär att gammal utrustning byts mot ny samtidigt som hyran höjs (Efter tio års kamp för varsam renovering – hyresgästerna i kvarteret Draget förlorade i hovrätten – Hem & Hyra, 4/12 2024).
Det var förstås inte alltid bättre förr. Trälådor i kök kan vara tunga att dra i och obehandlat trä är svårt att hålla rent. Helkaklade badrum är lättare att hålla rent och saknar stinkande linoleummatta. Men det bevisar bara Lotta Jonssons tes. Det behövs diskussion kring form och funktion. Det behövs utställningsytor och tidskrifter ägnade åt detta. Det behövs ställas kritiska frågor kring utveckling, utformning och produktion. Det går inte att lämna walkover till en kapitalistisk marknad som bygger på ett ständigt flöde av utbytbara produkter. Vi måste diskutera vad som är realistiskt och hållbart ur fler perspektiv än BNP, dra lärdomar av tidigare försök och anpassa utvecklingen efter behov. Det kan inte bara vara tidskriften Hemslöjd som ska hålla den fanan högt.