Det är inte ofta tjänstefolk, arbetare eller fattiga kommer till tals i de museala utställningarna, men på Hallwylska museet har de trots allt sin givna plats.På själva museet är det i form av guider klädda som tjänstefolk som publiken lotsas runt i huset och berättar om den ofattbara förmögenhet familjen representerade. Det finns även viss möjlighet att se tjänstefolkets utrymmen på egen hand, så som serveringsrummet i paradvåningen.
Den digitala utställningen 40 rum och kök ger en något bättre inblick i det som pågick bakom kulisserna hos familjen von Hallwyl. Här finns möjlighet att lära sig mer om vilka de anställda var, deras positioner, arbetssysslor och anställningsförhållanden. Allt är illustrerat med foton ur det egna arkivet och informationen om huset speglas i ett större sammanhang. Bilderna är lite små och kan inte förstoras upp, vilket är synd.
Men det är spännande att kunna djupdyka ner i det kunskapsmaterial som beskriver områden som annars brukar vara hänvisat till arbetarförfattare och tystnad. Det finns dock en risk att arbetsförhållandena romantiseras, eftersom det går att anta att det inte finns många okritiska källor att leta information i.
Hur kan det till exempel ha varit att som anställd inte få ha ett eget privatliv, eller knappt ens liv, samtidigt som värdfamiljen kan leva ut alla sina lustar? ”Skvallertratten” ger en viss indikation på att personalen ändå kunde ge vissa tjuvnyp till sina arbetsgivare, men inget om den utsatthet det eventuellt var att befinna sig som anställd i en sådan miljö. Det är svårt att säga varför det här är punkter man värjer sig för – kanske var det en finfin arbetsplats, mycket tack vare den modernitet som huset erbjöd, även för mindre lyckligt lottade? Många är dock de skildringar inom skönlitteraturen från den här typen av tjänstesysslor som beskriver något annat. Hur kul kunde det ha varit att jobba 07:00 till 22:00 varje dag med att öppna en port, oftast direkt från sitt källarrum?
Det hade varit intressant att veta varifrån uppgifterna till ”skvallertratten” kommer. Är de påhittade eller funna i källor? Alla borde inte komma från grevinnan von Hallwyls egna anteckningar med tanke på deras karaktär. Eller kommer de från Katarina af Silléns otryckta material I grevinnans tjänst? Det går tyvärr inte att hitta något om vad det är för källa. Ett extra plus är annars att det finns en källförteckning att utgå från för den som är specialintresserad.
Gå in och kika lite på livet i vårt alldeles egna, gamla Downtown Abbey och sätt dig in i livet bakom kulisserna!
