Konstsamlande främst för insidern.

Om du är en sådan som tänkt dig att du en dag ska äga en fin konstsamling men ännu inte börjat samla på allvar kan en god start vara att läsa The Art Newspapers intervju med Marc Spiegler som är direktör för Art Basel. Antingen blir du avskräckt eller fascinerad av dess dolda spelregler.

Spiegler ger en inblick i hur det går till bakom kulisserna i konstbranschen som verkar bräcka det mesta inom den spekulativa marknaden. Visserligen handlar det om den framför allt amerikanska men också internationella konstmarknaden, men det intressant att spekulera i hur mycket av strategierna som tillämpas av de svenska gallerierna och auktionsverken.

Inom den amerikanska konstmarknaden kan inte vem som helst knalla in och slå till på ett konstverk. Hela branschen tycks snarare bygga på ett fint nätverk av kontakter bakom lykta dörrar när det gäller etablerade konstnärer, men också av nya lovande aspiranter. Det är lika viktigt för galleristen att sälja sitt verk till rätt person, som till rätt pris. Allt för att bygga och, eller, bibehålla en konstnärs status på marknaden. Samtidigt kommer har auktionshusen kommit in på samtidsmarknaden som en liten joker med för lite kunskap om samtidskonstens värde och alltför stor makt på dess marknad. Ett objekt som vrakas ut till reapris på en auktion kan rasera en konstnärs renommé, släcka samlingars potential och dra med sig galleristen. Därför tvingas också galleristerna gå i auktionshusens ledband för att undvika devalvering av ett konstnärskap.

Det är blir också uppenbart hur exkluderande konstmarknaden är eftersom den bygger på rätt kontakter. Det är i praktiken omöjligt att köpa eftertraktade verk om man inte är rätt person. Ett undantag till denna regel är den av sina kolleger föraktade Stefan Simchowitz som köper upp stora mängder konst av unga talanger, postar dem via Instagram och säljer till den som är villig att köpa.  Detta är också motsägelsefullt i en tid då konstverk aldrig har varit mer lättillgängliga. De finns förutom på fysiska gallerier på Instagram, Facebook, webbgallerier, internetauktioner och så vidare. Men låt dig inte luras att tro att allt exponeras för den intresserade. De riktiga godbitarna cirkulerar enbart i sluten form, i privata trådar eller grupper. Inte heller tas det lätt på prisuppgifterna. En samlare behandlas oftast strikt konfidentiellt. Gallerister yppar sällan något om den ekonomiska ruljangsen – därmed också auktionshusens okunskap om konstens rätta värde.

Men, lyckas du bli en av de som hamnar på den hemliga listan över clearade samlare är det bara att gratulera. Då kommer du att få tillgång till sådant som vi andra inte ens har en chans få att se. Ty sådan är fortfarande konstmarknaden, exkluderande och elitistisk. Åtminstone när det gäller den så kallade kvalitativa nivån.

 

Artikeln hittar du här!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *