Skip to content

Med naturen som utgångspunkt. Smycken för hylla och kropp.

Touching Silence. Wood and paper.

5–23/10 2019, Konsthantverkarna i Stockholm.

De ligger på ett vitt bord inne hos Konsthantverkarna och ser alldeles ljuvliga ut, den ungerska smyckeskonstnären Flora Vagis (f. 1978) smycken och objekt av trä eller papper. Det har organiska former som påminner om att de kommer från naturen och flera av dem har en dominant färg. Grönt, blått, brunt, svart, gult… Här och där återfinns glitter som skimrar svagt i spotlighten.

Vissa föremål har bearbetats mer. Ett hål fasats ut så att en hand kan slinka igenom, och små spår ristats eller filats ur till mönster. I varje fall misstänker jag att Vagi har gjort några av mönstren själv. Andra objekt ser ut som det tunn trärasp som liknar sådant som blir över när man vässar en penna. Det har Vagi sammanfogat till blommor och blad.

Barocka former och rocailler

Pappersföremålen för tankarna till snäckor och koraller och förankrar verken historiskt med barocken och roccocons vurm för svulstiga, organiska former. Objekten spretar och flyter fram som om det vajade sakta i vågor på havets botten. Där ligger de och påminner om att vi ska minnas livets förgänglighet, precis som konstens vanitasmotiv.

Föremålen sjuder av osynligt liv.

Ojekten ser robusta och tåliga ut, ändå kommer inget av de sakerna att uppnå någon högre livsålder. Träet och papperet rör sig, sväller och krymper, påverkat av vibrationer, fukt, värme och beröring. Fett och smuts från huden fräter sönder, liksom luftföroreningar. På den punkten skiljer sig inte Vagis material från 1600-talets använding av sötvattenspärlor och snäckskal som också är ömtåliga material.

Föränderligheten i materialet är något som Vagi undersöker. Mycket av träet och papperets ursprungliga färg, form och textur tillåts finnas kvar. Som betraktare är det inte alltid lätt att se hur mycket som är konstruerat och vad som är naturens verk.

En ring kan se ut att vara en rot eller gren direkt från skogen. Vagi verkar ha petat ut en knast, filat lite och sedan enbart penslat delar av ytan med koboltblå färg. Det är förstås en illusion, naturligtvis har hon gjort mycket mer än så. Så är det nästan alltid med det som ser anspråkslöst ut. Enkelheten till trots, påminner föremålen om något helt annat. Några få detaljer förvandlar en bit trä till en fjäril, en fågel eller en våg som krusar vattenytan.

Med naturen som utgångspunkt

Det är precis som om föremålen med sin tydliga organiska estetik vill påminna om att vi är en del av naturen. Teknik och innovationer till trots, finns den kvar och är betydelsefull för oss. Genom att Vagi går tillbaka till ursprunget och söker upp andra typer av material för sitt arbete än de som framställs i fabriker, rör hon sig ännu längre bakåt i tiden än fyra hundra år.

Historiska fynd och naturfolks använding av naturen som smink och förhöjande objekt, har sedan länge visat att människor smyckat sig. Snäckor, stenar, pinnar, djurben och senare även metaller har använts så fort chansen har funnits. Ibland har dessa ting förfinats med hjälp av handen och enkla redskap och färg. Där är vi fortfarande även om vi ofta låter maskiner göra jobbet åt oss. Vi vill sminka och pynta oss, klä oss fina och lukta gott. Ibland har ett hittegods och en god skopa fantasi fått duga.

De abstrakta föremål Vagi visar på Konsthantverkarna talar till oss och vi fyller dem raskt med symbolik, teorier och historisk förankring. Objekten må vara tysta där de ligger. Men samtidigt är de allt annat än stumma.

Foton: Konsthantverkarna/Creative commons.

Published inKonsthantverkarnaUncategorized

Be First to Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *