Lea Ahmed Jussialainen ställer ut sina vaga, knappt urskiljbara grafiska motiv med ett lika svårgripbart bakomliggande tema. Hon har valt att göra en konstnärlig tolkning av det egna ursprunget; två människor från olika världar som träffas, inleder en romans och blir gravida. Paret splittras och barnet lämnas bort. Modern kommer från Finland, fadern från Indien och om jag minns rätt växte barnet upp i Sverige.
Det här är en spännande, men svårgripbar utställning. Verken matchar verkligen detta mystiska livsöde genom att också vara svåra att fokusera på, otydliga och återgivna i en skarp färgskala som för tanken till reklamens ytlighet. Man ser helt enkelt inte hela bilden, utan enbart små detaljer som med nöd och näppe kan pusslas ihop till något större. Jag antar att det är meningen också. Motiven utgår från ett fåtal original, bland annat ett helfigursfotografi av modern och fadern, därtill finns ett dokument med några få uppgifter om mannens vidare öde.
Det här är en utställning som jag personligen skulle vilja ha i bokform med mer ingående texter om föräldrarna, barnet och omständigheterna. Utställningen är liten men fantasieggande och den lämnar många obesvarade frågor hos mig om människor, relationer och uppslitna rötter.
Hasse Lindroth å sin sida ställer ut många fler verk med stockholmsmotiv. Det är främst innerstadens vyer som återges. Detaljarbetet är minutiöst och skickligt, motiven naturtrogna, stockholmsromantiska och kanske en aning nostalgiska. En hel del är helt i svart vitt medan andra motiv har svaga inslag av färg. Lindroth är en konstnär som kan sin teknik och sin stad!