Trots läraren i översiktskursen i Koreastudier meddelade att Korea saknar kultur, lyckades dess befolkning ”inspirera” japaner i staden Hagi runt år 1600 till att utveckla den keramik som sedan skulle kallas just Hagi keramik. Japan hade vid tiden ockuperat Korea och därmed tvångsförflyttat koreanska hantverkare till Japan. Det var inte enbart Hagi-tekniken som utvecklades, även Satsuma och Arita kom till på samma sätt.
För den som är intresserad av att veta mer om tekniken finns en liten utställning på Google Arts & Culture i ämnet. Hagi Ware, producerad av Art Research Center, Ritsumeikan University och Kyoto’s Women University, är rolig att se även om den inte lyfter fram den förhållandevis mörka historien kring tekniken. Utställningen lotsar betraktaren genom utvalda delar av dess tillkomst, produktion och illustreras av bilder på små tekopparna med det för japan så karaktäristiska, medvetna skavanker och ojämnheter. här finns också miljöskildringar och fotografier från ugnarnas insida.
Rent informationsmässigt undrar jag förstås varför man drar sig för att berätta att de koreanska hantverkarna inte kom till Japan frivilligt och varför de inte passar på att gå något lite djupare in i teknikens historia, utförande och utövare. men vackert är det och vem skulle t ex tacka nej till en sådan skål formad som en liten bomullstuss i mjukt vitt?
Kanske är det så att det blir tydligare för mig som icke-japan att se på vilket sätt historien reduceras till att passa en annan världsbild än den helt sanna, medan de europeiska produktionernas historiebild passerar mig mer omärkt förbi? Men jag hade förstås inte känt till hela historien om Hagi, Satsuma och Arita utan att ha Wikipedia några klick bort. Hur ofta har man det när man står på plats i ett museum?